FOTBOLL/BANDY Joe Rathod mäter endast 166 centimeter i strumplästen. Han engagemang och kunskap är desto större. Den stillsamme och vänlige fysioterapeuten har i dag nyckelroller i Kalix två elitlag.

Det är nu 20 år sedan Joe Rathod började som Kalix Bandys fysioterapeut. De fyra senaste åren hjälper han också Assi IF som har övertygat stort i Elitettan. Den 64-årige fysioterapeuten har sett till att nyckelspelare som Johan Sundquist, Olov Englund, Fernanda da Silva och Johanna Andersson kan prestera på topp i match efter match.

– Jag vet inte om jag har så stor roll men jag försöker i alla fall alltid att göra mitt yttersta, säger han på sitt lågmälda sätt.

Joe Rathod har sina rötter i Indien men hans föräldrar utvandrade till Kenya 1944 och han är född i kuststaden Mombasa. Föräldrarna var brittiska medborgare och 1963 när Kenya blev självständigt så utvandrade familjen till Storbritannien.

 Kenya var ju en koloni men Jomo Kenyatta som var landets president under sextio- och sjuttiotalet var en ansvarfull och klok ledare. Men mina föräldrar var oroliga vad som skulle kunna hända om han inte skulle fortsätta som president. Därför bestämde de sig för att lämna Kenya, säger han.

Sedan började en lång och spännande resa som till slut skulle leda honom till Pålänge utanför Kalix.

 Ja, det fanns ju inte riktigt på kartan då, säger han och ler.

1968 kom han som 14-åring till London och en dag frågade hans geografilärare om det fanns någon i klassen som var intresserad av att brevväxla med studenter från andra länder.

 Jag var ju mest intresserad av idrott så jag hade ingen tid att hålla på att skriva brev. Tyckte jag i alla fall. Men en kille i klassen som hette Dave åkte ned och skrev mitt och sitt namn på pappret utan att jag visste om det. Efter en månad blev jag överraskad för då kom ett brev från en tjej som hette Eva och som bodde i Kalix i Sverige, berättar han.

Sedan var han fast – på mer än ett sätt.

 Det blev rätt många brev. Säkert ett i veckan. Vi fick ju så bra kontakt och det blev hjärtan i breven. Vi nådde fram till varandra, säger han.

Då 1970 var han 16 år och brevvännen Eva, som till sist skulle komma att bli hans hustru, var då blott 13 år gammal. 1972 träffades de två för första gången.

 Då fanns inte så många mörka killar och kanske inte någon i Kalix. Jag möttes av nyfikenhet. Det var trevligt. Jag kom ju från en stor stad och visst tyckte jag att det var fint men det var ju inte så att jag föll pladask för livet här men jag kom in mer och mer i det, säger han.

I dag värdesätter han verkligen det lugna livet i Pålänge

 Jag har bara trivts bättre och bättre i ”Puling” som är en mycket fin plats, säger han.

Han arbetade länge som byggnadsarbetare men i samband med att han skadade sig tvingades han hitta ett nytt yrke.

 Jag hade ju tränat både gymnastik och kampsport och idrotten har haft en stor plats i mitt liv ända sedan jag började kunna gå. Sedan har jag nog alltid tyckt om människor. Jag funderade på gymnastiklärare men blev mer intresserad av sjukgymnastyrket, säger han.

1991 blev han färdig som sjukgymnast, eller fysioterapeut som är den mer internationellt klingande yrkestiteln. 1997 kontaktades han av Kalix Bandy i och med att Kurt Englund som då var lagets fysioterapeut tvingades avsäga sig uppdraget på grund av sjukdom. Parallellt med sina åtaganden inom fotbollen, bandyn och skidklubben arbetar han heltid som fysioterapeut på barn- och ungdomsmottagningen vid Kalix lasarett. Förutom alla hemmamatcher och behandlingar mellan träningar och matcher så blir det också en hel del resande. När det handlar om Assi IF:s damlag så åker han med på i stort sett varje bortaresa som laget gör och det blir också en hel del bortaresor med bandyn.

 Hur jag får tiden att räcka till? Jag ska säga så här. Jag har haft och har en jätteförstående fru, så är det. Hon har varit ett sådant stöd. Man får en massa positiv feedback och framgången att lyckas hjälpa människor till att bli friska, det är det som driver mig, säger han.

Succétränaren Fredrik Söderholm i Assi IF arbetar med honom för andra året i rad.

– Joe är den typen av människa som ska vara runt andra människor. Han är väldigt omtyckt och han tycker mycket om att hjälpa andra. Han har en nyckelroll i klubben, säger Söderholm.

Och tongångarna är precis de samma i Kalix Bandy där förre spelaren och tränaren Mats Rönnqvist är lyrisk över den arbetsinsats som Joe Rathod bidrar med:

– Han är ju unik. Han ställer upp på alla tider och i alla lägen. Året runt, dygnet runt. Det går nästan inte att beskriva. Han är nästan för hjälpsam för sitt eget bästa. Han försöker göra alla nöjda och lyckas som regel också med det, säger Rönnqvist.

64-åringen blir nästan generad över alla snälla ord:

– Det värmer att höra. Jag tror inte att det är många gånger som jag har sagt nej. Det kan också handla om en gamling i byn som har ont. Jag har svårt att bromsa mig. Det behöver inte vara elitidrottsmän. Jag vill försöka hjälpa. Så är det bara.